Den 18 april och - vid avsaknaden av politisk majoritet efter första valdagen - även den 2 maj 2027 är det dags för det franska folket att rösta fram en efterträdare till nuvarande presidenten Emmanuel Macron. Favoriten Marine Le Pen, långt ute på högerkanten, bäddar vid en eventuell valseger för ytterligare politiska och ekonomiska problem även för den tyska regeringen och hela EU.
Frankrikes tyngs av stora politiska problem
Den tysk-franska relationen är mycket speciell sedan ikraftträdandet av vänskapsfördraget mellan de två länderna i början 1963. Syftet med detta stora steg var att gräva ner den historiska stridsyxan och tillsammans verka för europeisk försoning – säkerligen en avgörande milstolpe i den åtföljande europeiska integrationsprocessen.
Som speciellt viktigt framstod under alla dessa år de regelbundna konsultationerna mellan de två ländernas politiska ledare, inte minst med målsättningen att åstadkomma närmare avstämningar i framförallt Europa- och försvarspolitiken.
Med tanke på det nära tysk-franska samarbetet sedan mer än 60 år tillbaka är det mycket viktigt vem av presidentkandidaterna som nästa år får flytta in i Elysée-palatset.
Sett med tyska ögon ser de franska presidentperspektiven inte alltför uppmuntrande ut. Enligt min egen tolkning ter det sig svårt eller omöjligt att hitta starka presidentkandidater med tyskvänlig profil.
Snarare tvärtom. Det gäller båda huvudkandidaterna, den ena positionerad som högerytter (Marine Le Pen, Front National) och den andra som vänsterytter (Jean-Luc Mélenchon), vilka båda två framstår som tysk- och EU-ovänliga. Sett med tyska politikerögon skulle givetvis enighet kring en enda mittenkandidat öka den borgerliga chansen att åtminstone komma till finalomgången, där sedan av allt att döma Marine Le Pen väntar som mycket svår motståndare. I dagsläget verkar dock inte den politiska mitten kunna vinna presidentvalet i ett land där presidenten utövar avsevärt större personlig makt än kollegerna i övriga EU-länder, exempelvis via utrikes- och försvarspolitiken.
Även av tilltagande ekonomiska obalanser
Det franska presidentvalet kommer att äga rum i en tid som högst sannolikt inte bara präglas av växande politiska och sociala spänningar utan också av allt större ekonomiska problem. Framförallt tynger den alltför stora statsskulden – cirka 120 procent av BNP - som redan nu påverkar de franska obligationsräntorna i negativ riktning. Således steg den viktiga 10-åriga statsobligationen OAT, Obligations Assimilables du Trésor, bara i september med cirka en halv procentenhet till över 4,75 procent, högst sedan 2008.
Det bör dock tilläggas att långränteuppgången skedde inte enbart på grund av den tilltagande politiska och ekonomisk-politiska osäkerheten på hemmaplan utan också mot bakgrund av höjda energipriser och ECB:s restriktivare penningpolitik. Hur som helst kommer Frankrike – förr eller senare – inte runt mödosamma budgetåtstramningar.