07 mars, 2025
För några dagar sedan överraskades inte minst tyska väljare och globala finansmarknader av ett oväntat stort offentligt åtgärdspaket som bör föranleda djupare funderingar. Med 1000 miljarder euro i aviserad ny offentlig skuldsättning ökar risken för att en hel del planerade ekonomisk-politiska reformer inte blir av eller urvattnas, menar professor Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
Visst behövde Tyskland en ”big bang” – men jag hade hellre velat se en sådan jättesatsning med fokus på höjd potentiell BNP-tillväxt än på snabbt framtagna nya skuldramar med gigantiska skuldhöjningsprogram. Dessutom hade det ena inte behövt utesluta det andra, även gällande volymerna hade man kunnat kompromissa.
I korthet har unionspartiernas och socialdemokraternas gemensamt presenterade paket följande innehåll:
”Särskild förmögenhet” (Sondervermögen) på 500 miljarder euro utanför budgeten och skuldbromsen till infrastruktur avseende bland annat järnvägar, vägar, broar, hamnar med mera. Det är meningen att 100 miljarder av denna summa ska komma delstaterna tillgodo, vilka i sin tur också har väldiga investeringsbehov inom infrastruktur, energi, utbildning, barntillsyn och så vidare.
Uppluckring av skuldbromsen (från 0,35 procent av Tysklands BNP till 1 procent för militära ändamål, vid större behov än så enligt Merz: ”the sky is the limit”). Denna förändring ska finansiera framtida tyska försvarssatsningar, som mycket väl också kan uppnå 500 miljarder euro.
För egen del ser jag inte denna kommande upplåningsexpansion som det största problemet vad gäller denna ekonomisk-politiska omdaning, även om lätt stigande långräntor temporärt inte kan uteslutas. Någon regelrätt långräntechock borde dock inte ligga i korten – inte heller när detaljerna kring upplåningsverksamheten har publicerats. Klart är dock att upplåningen till infrastrukturen kommer att ske via de internationella kapitalmarknaderna och att finansiella institutioner kommer att uppträda som obligationsköpare.
Just nu har CDU/CSU och SPD dock andra bekymmer än marknadsrelaterade teknikaliteter. Exempelvis om justeringen av skuldbromsen verkligen är i linje med grundlagen med tanke på de obegränsade nya förutsättningarna. Närmast väntar svåra förhandlingar med miljöpartiet De Gröna avseende asylfrågan – där det tyska miljöpartiet står långt ifrån CDU/CSU:s position men vars röster den stora ”upplåningskoalitionen” behöver för att åstadkomma den nödvändiga två tredjedelsmajoriteten för grundlagsändringen, som krävs för att legalisera den nya skuldpolitiken.
Vad som kan te sig något oroande ligger troligen utanför den rent tekniska eller legala sfären. Det finns ett antal frågetecken kring CDU/CSU:s och SPD:s gemensamma upplåningsplaner, som är av strategisk och psykologisk natur. Hit hör exempelvis följande faktorer:
Fel prioriteringsordning:
Enligt min teoretiska övertygelse hade det troligen varit bättre att initialt presentera den nya ekonomiska politiken med inkomstskattesänkningar och olika företagsvänliga förbättringar. Detta trots att CDU:s Friedrich Merz förklarade det snabba agerande i skuldpolitiken med hastigt uppkomna geopolitiska problem. Hastigt betyder också att miljöhänsyn troligen inte tagits i erforderlig grad. Förmodligen hade det blivit svårare att uppnå 2/3 majoritet med den nya förbundsdagen.
Risk för försenad eller urvattnad ekonomisk politik utanför skuldfrågan:
Här finns den kanske största risken med den planerade reformen av statsskuldpolitiken, innebärande att för mycket fokus och resurser initialt kommer att läggas på försvaret och infrastrukturen på bekostnad av alla andra nödvändiga strukturella förbättringar på exempelvis skatte- och energikostnadssidan eller byråkratibekämpningen.
Risk för minskat förtroende på finansmarknaderna:
Kanske är denna riskfaktor inte akut i dagsläget. Men vad ger framtiden? Hur kommer de planerade investeringarna kunna omsättas i praktiken? Det gäller investeringar i både infrastruktur och försvar. Kan man prioritera på rätt sätt – utan onödig byråkrati? Skulle dessa frågor besvaras negativt under de kommande kvartalen och åren, skulle finansmarknadernas förtroende verkligen kunna naggas i kanten.
Rätt prioritering av investeringsprojekt:
Denna faktor ter sig synnerligen viktig – var finns kapaciteten och kompetensen att åstadkomma rätt prioritering för alla kommande investeringsprojekt?
Facit: Går allt som unionen och socialdemokratin hoppas, kan delstaternas parlament (Förbundsrådet) den 21 mars finalt ta stallning till Tysklands stora skuldprogram. En hel del hinder måste dock fortfarande undanröjas.
