Vad kan Tyskland hoppas på under sommaren?

Snart börjar semestertiden i Sverige och Tyskland. Givetvis hoppas företag och hushåll i båda länderna att den ekonomiska utvecklingen fram mot sensommaren rör sig åt rätt håll efter den alltjämt pågående stagnationen. Vad måste ske för att så kan bli fallet och hur realistiskt är hoppet att Tyskland efter tre års stagnation under de närmaste månaderna kan bana väg för synlig tillväxt i slutet av innevarande år och/eller under 2026?

Internationella faktorer styr …

Tyskland är ett land med stort exportberoende, där export av varor och tjänster cirka hälften av landets BNP. Av denna anledning är det givetvis av stor vikt hur de internationella förutsättningarna kommer att utvecklas på kort men självfallet också på längre sikt. I detta sammanhang står tre viktiga statschefer i förgrunden, det vill säga presidenterna Trump, Putin och Xi Jinping.

Samtliga tre presidenter betyder stora risker och möjligheter för Tyskland – om än av olika skäl. Trumps tullhot förblir nog det främsta tillväxthotet för Tyskland under sommaren, i skrivande stund utan konkret hopp om att osäkerheten från andra sidan Atlanten snart kommer att minska.

Likväl förblir Trump en stor konjunkturjoker för många länder inklusive Tyskland – men tyvärr än så länge inte mer än just det. En avgörande tillväxtförstärkande roll för Tyskland och hela Europa skulle också Putin kunna spela om han verkligen accepterade trovärdig fred i Ukraina. Jämfört med Trump och Putin har president Xi Jinping på kortare sikt snarare en blygsam roll för tysk tillväxt – om han inte med emfas kan få Putin att engagera sig för fred i Ukraina.

Här har vi några rent politiskt baserade teoretiska tillväxtinjektioner för Tyskland och även Sverige. Positiva ekonomiska nyheter för EU inklusive Tyskland skulle också kunna komma från den Europeiska Centralbanken (ECB) – med samtidigt osäkra realekonomiska effekter från eventuella räntesänkningar på grund av rådande psykologisk osäkerhet i samband med USA:s tullhot. Dessa tullhot skulle dessutom kunna ge en fortsatt dollarförsvagning och en kortsiktigt exporthämmande eurouppgång – men också gynnsamma effekter för EU:s och Tysklands importörer.

Som positivt för tysk export skulle också gynnsamma konjunkturnyheter från Kina kunna framstå. Med Kinas bristande statistiska transparens i åtanke förefaller det emellertid inte som ett särskilt sannolikt scenario.

Resultat: Sammantaget verkar Tyskland under sommaren ej kunna räkna med nämnvärt konjunkturstöd från den internationella arenan.

… liksom inhemska

Med tanke på troligtvis begränsad eller obefintlig internationell draghjälp för den tyska konjunkturen redan under de kommande månaderna åligger det entydigt den nya tyska regeringen att snarast skapa så kallade endogena (inhemska) förutsättningar för en senare i år eller i början av 2026 begynnande konjunkturuppgång. Men hur ska detta ske och inom vilka områden?

Det finns tillväxthinder som det tyska näringslivet snarast vill se minska eller försvinna, bland annat energipriserna, byråkratin, bristen på kvalificerad arbetskraft samt en fungerande migrations- och miljöpolitik. Förbättringar inom dessa områden tillsammans med precis beslutade nya avskrivningsmöjligheter för maskininvesteringar under de kommande tre åren redan från 1 juli i år och den gradvisa minskningen av företagsskatterna för juridiska personer fram till år 2032 skulle kunna uppfattas som klart positiva signaler till tyska företag – både psykologiskt och faktiskt. Möjligen också som en uppmuntran till tyska hushåll. Ett något tidigare ikraftträdande än 2028 skulle också kunna mottas som en positiv nyhet.

Om ett sådant stämningsomslag kom till stånd, skulle det efter sommaren också kunna finnas upphov till lätta uppjusteringar av BNP-prognoserna för 2025 och 2026 – kanske även till något gynnsammare tyska tillväxtsiffror än vad OECD förutsett helt nyligen med en prognos på BIP 2025: +0,4 procent och 2026 +1,2 procent.

För att nå dit krävs också att åtminstone delar av ovan påtalade förbättringsbehov kan komma igång redan under de kommande månaderna. Jag hoppas innerligt att den tyska regeringen på ett samarbetsvilligt sätt redan efter min semester har löst de finansiella påfrestningarna för delstater och kommuner som nu tycks uppstå i samband med de planerade skattesänkningarna för företagen. En sådan utveckling skulle kunna utöva en viktig psykologisk inverkan på tyska investerare och konsumenter, återspeglande att unionspartierna och socialdemokraterna verkligen vill samarbeta på alla politiska nivåer.

Om ovannämnda positiva signaleffekter under de närmaste månaderna synligt konkretiseras och förstärks, skulle i sin tur också Tysklands 0,3-0,4-procentiga tillväxtpotential gradvis kunna öka igen – något som också hela EU inklusive Sverige efterlyser.

Resultat: Den nya tyska regeringen har visserligen inte fått någon rivstart men ändå en något bättre början än allmänt förväntat. Det borde CDU/CSU och SPD bygga vidare på, med fler näringslivs- och hushållsvänliga åtgärder inom en snar framtid. Helt klart är samtidigt att ECB ensam ej kan göra jobbet för att få Europas största ekonomi på fötter igen.