Stipendiefond banade väg för inspirerande affärskontakter

Namn: Emil Andréasson

Yrke: Apotekare och Egenföretagare

Ålder: 43

Favoritord på tyska: Supersüße! Då detta är öppningsordet som alla tyska tanter använder när de hälsar på vår tax Sophie och börjar berätta historier om taxar som de själva har haft.

Vad motiverade dig till att söka stipendiet för att göra företagsbesök i Tyskland?

Jag och min sambo har sedan några år tillbaka importerat julgranskulor från Coburg i Tyskland. Det började lite som en kul idé då vi ville göra något tillsammans. Vi har genom åren varit på många tyska julmarknader och köpt med handblåsta julgranskulor hem som minnen. En varm sommarkväll i juni kände vi ”julgranskulor, the real thing från Tyskland, varför inte?”? Om vi köper dem borde även andra göra det? Så vi letade upp en producent som visade sig vara ett gammalt östtyskt företag. När katalogen sen kom var det därför som en malström in i minnen från barndomen och forna jular med julpynt från Tempo och EPA.

Efter några år av kontakt via mejl och telefon med vår producent uppstod planen att lansera en webbhandel och börja jobba med fler producenter. Min sambo och jag insåg att det var dags att besöka Coburg och träffa människorna vi mejlat med på riktigt och även studera hur julgranskulorna produceras. Tack vare stipendiet från Emil Possehl blev detta möjligt.

Berätta lite mer om vistelsen i Tyskland!

Efter att bokat möte med våra tre kontakter begav vi oss ner med bil från Göteborg via A7 och A4 för några intensiva dagar. Vi bodde i Coburg precis på gränsen mellan Bayern och Thüringen, en bra utgångsport nära producenterna och samtidigt en mysig mindre tysk stad. Staden har även en tydlig koppling till Sverige då det var här kungens mamma växte upp.

Vi började med att besöka vår nuvarande producent, den största i området. De jobbar både med maskin och handblåsta kulor, samt har agentur för andra juldekorationer exempelvis adventsstakar och "Räuchermann". Vi fick se hur kulorna framställes från ett glasrör som värms i en gasollåga och antingen formas för fri hand eller i gjutna formar och därefter hur de via försilvringsrummet får sin glans och vidare till färgeriet där de färgas i sin grundfärg innan de slutligen hamnar i dekorationsstudien för handdekorationer av skickliga dekoratörer. Besöket avslutade i showrummet där vi tillsammans med vår kontakt kunde klämma och känna på hela sortimentet samtidigt som vi drack kaffe och åt Mettbrötchen, det vill säga råbiffmackor.

Andra dagen var vi hos en mindre producent. Hans pappa och farfar hade 1997 åter startat företaget med utrustningen hans farfar gömt på vinden under DDR-tiden. Även här besökte vi showrummet och kunde botanisera i sortimentet. Vi besökte även deras egna butik och fick många fina idér kring exponeringar. Att komma in i deras verkstad var som att gå in i en bild av ett familjeföretag på 1920-talet. Hans pappa satt och blåste kulorna och i andra änden av verkstaden dekorerades de. Allt gjordes i små batcher och främst med formar från sekelskiftet 1800/1900.

Den tredje producenten jobbade även han med gamla formar och framställde främst kulor i viktoriansk stil för den amerikanska marknaden. Under några timmar kunde vi fritt röja runt på hans lager och köpa det vi gillade. Det var en speciell känsla att gå i ett gammalt lagerhus och hylla efter hylla var helt fullt med askar av julgranskulor, något av en skattjaktskänsla.

Utöver våra besök hos leverantörerna han vi se en hel del av Coburg. Vi prövade både Coburger Bratwurst, en 30 cm lång tallkotterökt korv och Coburg Klössen, en variant av kroppkaka utan fyllning. Då det just nu är säsong för sparris har vi även tagit tillfälle att äta en hel del olika varianter av vit sparris, den som var friterad och inrullad i skinka var bäst!

Vad tar du med dig? Vilka likheter eller skillnader upplevde du jämfört med den svenska företagskulturen?

Vi besökte tre väldigt olika företag, där det större var formellt och vi använde titlar och sa herr till varandra vilket är en skillnad från Sverige. De två mindre var mer lika svenska familjeföretag och mer informella där vi tilltalar varandra med förnamn. En skillnad jag upplever är att tyska företag arbetar mer analogt, även om det blivit mer och mer digitaliserat. Man behöver även ett större tålamod med svar på mejl, att man inte hört något på några dagar beror inte på att man blivit ignorerad, utan kan vara så enkelt som att mejlkorgen bara kontrolleras var tredje dag. En sak som på ett tydligt sätt skiljer Sverige och Tyskland åt är att det är mer hierarkiskt på tyska arbetsplatser. Det betyder inte att det är mindre familjärt men att jag som kund behöver ställa rätt fråga till rätt person för att det ska leda någonstans. Ska jag exempelvis diskutera möjligheten för en individuell design av en kula kan jag inte prata direkt med dekoratören utan behöver prata via dekoratörens chef.

Det är därför viktigare att få tag på rätt person för att effektivt kunna göra affärer med tyska familjeföretag. En annan skillnad är engelska kunskapen. Att min sambo har grundkunskaper i tyska och jag har hjälpliga kunskaper i språket underlättade mycket, men hade vi kunnat språket på en avancerad nivå hade det underlättat avsevärt. Samtidigt pratar tyskarna en ganska bra engelska men vi kunde ibland uppleva att vissa känner sig begränsade till att säga vad de kan säga istället för vad de vill säga, så vi försökte prata tyska när vi kunde och engelska när vi behövde.

Vilken betydelse hade stipendiet ur senator Emil Possehls stipendiefond för dig?

Stipendiet möjliggjorde att vi kom iväg och kunde möta våra producenter och skapa fördjupade relationer med dem. Det har utvecklat nya kontakter och även lett till en inbjudan till julpyntsmässan i Frankfurt Am Main i februari 2025.

Vilka råd skulle du ge till andra svenska småföretagare som sneglar på den tyska marknaden?

Våga ta kontakt och våga åk ner och möt människorna! Förbindelserna är bra, och avståndet kortare än man tror. Tack vare EU:s inre marknad är det även nästan lika enkelt att handla med ett tyskt företag som ett svenskt. Skulle det bli några utmaningar är även företagskulturen så pass lik att det mesta går att lösa med en positiv inställning. Att kunna tyska är bra, men att vilja ta sig an kulturen och våga testa lokal matkultur och dryck är viktigare för de mellanmänskliga relationerna.