Eurobonds – något för Tyskland?

Vad är eurobonds?

Bonds betyder på svenska helt enkelt obligationer, eurobonds i artikelns aktuella mening följaktligen obligationer utställda i euro. Detta är olikt det traditionella eurobond-begreppet med långfristig obligationsupplåning i en annan valuta än emissionslandets egen. Denna upplåningsform finns sedan 1960-talet. Den står idag för 30 procent av den globala obligationsmarknaden och behöver inte ha någon koppling till euron eller Europa.

Eurobonds i den nedan diskuterade tappningen har däremot en direkt koppling till EU eller EMU-länderna. Det finns två typer av sådana eurobonds. Den ena existerar redan, den andra har ännu icke lanserats på marknaden.

Hittills har upplåning i euroobligationer endast skett inom ramen för totala EU:s budget, exempelvis som EU-kommissionens NextGenerationEU Green Bonds. Stödpengar till Ukraina utgör ett annat exempeI. I dessa konkreta sammanhang med EU-bonds är Sverige direkt inbundet i EU:s gemensamma upplåning.

Den alltmer omdiskuterade andra eurobond-varianten går ut på att samla EMU-medlemsländernas statliga obligationer i så kallade euroobligationer - och därmed också på att tillsammans agera och bistå vid en eventuellt uppkommande skuldkris i något medlemsland.

Just detta gemensamma ansvarstagande har hittills fått framför allt Tyskland att avvisa införandet av eurobonds för kollektiv upplåning i en enda pott - men även traditionellt stabilitetsorienterade icke EMU-länder såsom som Sverige och Danmark har hittills ogillat denna icke specialdestinerade EMU-gemensamma kapitalmarknadsprodukt på grund av det gemensamma skuldansvaret. De tyska forskningsinstituten Ifo och ZEW opponerar sig också. EMU-länder med relativt stor offentlig skuldsättning såsom Frankrike och Italien favoriserar dock i sin tur denna eurobaserade upplåningsform.

Nya positioneringar

Det ter sig således mycket överraskande att en ansedd tysk ekonomisk tänkare, professor Michael Hüther, som är chef för näringslivsnära IW (Institut der Deutschen Wirtschaft), nyligen framfört i många tyskars ögon smått revolutionära framtida användningsidéer kring EMU-gemensamma eurobonds.

Till och med från konservativa Bundesbanks sida har det på sistone noterats mindre kategoriskt avvisande tongångar, delvis i Mario Draghis fotspår enligt hans uppmärksammade konkurrensutredning för EU:s räkning.

Michael Hüther går – logiskt nog - fortfarande relativt försiktigt till väga genom att vilja begränsa EMU-gemensamma eurobonds exklusivt till områden av starkt paneuropeiskt framtidsintresse såsom försvar, infrastruktur, energi och digitalisering. Personligen tycker jag att miljön skulle kunna inkluderas i listan.

Fördelar med eurobonds

Förmodligen skulle det finnas en rad positiva konsekvenser inte minst för företagsvärlden om den påtalade försiktiga lanseringen av eurobonds skulle förverkligas, innebärande bland annat:

• ett viktigt steg närmare en EU-gemensam kapitalmarknad, vilket i sin tur skulle kunna stimulera till den välbehövliga europeiska kapitalmarknadsunionen;

• möjlighet till beloppsmässigt större upplåningsbelopp i en och samma valuta, det vill säga euron, teoretiskt och i bästa fall skulle detta kunna innebära en lägre upplåningsränta än under hittillsvarande förutsättningar, men endast vid stabila förhållanden inom hela eurobondsystemet;

• större insikt på nationell nivå om att ett mer enat EU de facto kan vinna i ekonomisk styrka, inte minst gentemot USA och Kina;

• en växande obligationsvolym i euro med successivt förbättrad internationell konkurrenskraft på de globala kapitalmarknaderna genom en mer avancerad och bredare obligationsmarknad i euro, vilket kan vara bra för större EU-företag;

• och sist men inte minst en förstärkning av eurons position som global reservvaluta, för närvarande med en 20-procentig global marknadsandel tydligt bakom USA-dollarn.

Ovannämnda positiva effekter är mestadels teoretiska men likväl också tänkbara i praktiken och delvis till och med sannolika. Hur som helst är det synnerligen viktigt att EU framöver uppträder synligt mer enat än på senare år. Ett fungerande eurobond-system kräver definitivt mer enighet.

Nackdelar med eurobonds

Trots alla möjligheter bör man emellertid inte bortse från ett antal risker eller negativa konsekvenser som kan infinna sig efter en kollektiv eurobond-introduktion av statsobligationer. Nämnas kan i detta sammanhang exempelvis:

• att ett EMU-(eurobond-)land hamnar i en akut ekonomisk och/eller finansiell kris - Frankrikes pågående statsskuldproblem utgör en aktuell varningssignal;

• att ett viktigt EMU-land får en ny radikal politisk ledning med alltför nationella prioriteringar;

• att EMU-länderna inte kan enas på den finansiella uppbackningen vid en akut krissituation i något medlemsland, vilket dessutom försvåras av avsaknaden av en EU-gemensam finanspolitik;

• att euroländerna av andra skäl än ett medlemslands skuldproblem drabbas av en djup politisk kris, exempelvis i frågor som berör EU:s budget, försvars- eller handelspolitik - i värsta fall resulterande i mindre istället för större harmoni E(M)U-länderna emellan;

• att Tyskland troligen skulle drabbas av en (något) högre långränta vid en gemensam eurobond-ränta jämfört med dagens stabilitetsbonus, med negativa statliga budgeteffekter som följd;

• att budgetdisciplinen successivt blir slappare i mindre stabilitetsorienterade medlemsländer (med den förödande psykologiska känslan av "moral hazard"- eller "bailing out"-trygghet).

Det är framför allt den första och den sista punkten som oroar i stabilitetstrogna EMU- och EU-länder. Därför bör EU från centralt håll framöver kommunicera och kontrollera ännu mer bestämt när ett EMU-land riskerar att tappa kontrollen över statsfinanserna, men även när den privata skuldsättningen expanderar snabbt. Då kan obligationsräntorna fungera som en tidig varningssignal – precis som det aktuellt är fallet med Frankrikes långräntor.

Tysk diskussion om eurobonds i försiktig anda

Tyskland verkar vara det första landet bland de försiktiga EMU-medlemmarna, där en del analytiker och viktiga beslutsfattare börjat rekommendera att åtminstone allvarligt diskutera introduktionen av eurobonds eller till och med deras snara lansering - om än initialt klart restriktivt.

Även i Tyskland poängteras från främst vissa finansmarknadsaktörer att tidpunkten för starten av eurobonds redan inom en nära framtid skulle vara relativt gynnsam med tanke på att USA:s politiska och ekonomiska trovärdighet håller på att naggas i kanten.

Fördelar finns - men också uppenbara risker

Kanske skulle en gångbar kompromiss kunna åstadkommas genom att successivt öppna för EMU-relaterade eurobonds inom definitionsmässigt snävt och tydligt listade områden såsom försvar, infrastruktur, energi, digitalisering och miljö, men bäst kanske även här endast gradvis på område efter område.

Viktigt är dock härvidlag att dessa initiala kärnområden får entydiga definitioner och kontroller för emissionsdeltagande i syfte att undvika olika former av kringgående genom tveksam tillämpning av angränsande användningsområden. De stora investeringsbehoven inom hela EU kommer att kräva enorma kapitalinsatser i alla medlemsländer under relativt lång tid framöver.

Men då återstår svaret på frågan om en relativt försiktig introduktion av EMU-eurobonds skulle uppfattas som tillräckligt framåtblickande och flexibelt med hänsyn till USA:s och Kinas stora inverkan på världsekonomin. Oklart är därför om en mer avvaktande emissionspolitik för eurobonds skulle kunna sätta tillräckligt stora volym- och likviditetsspår på de globala finansmarknaderna. Något entydigt svar på denna fråga kan inte ges i dagsläget. Meningarna går isär.

Klart är dock att endast ett välfungerande eurobond-system skulle kunna ge betydande fördelar med direkt verkan på EMU-länderna och således inte minst för större tyska företag och på sikt också för Tysklands viktiga ”Mittelstand”. Eurobonds kan ge nya möjligheter för E(M)U men får ej leda till nya problem.