Johanna Åfreds är journalist och expert på återbruk och hållbart byggande. Tack vare ett stipendium ur Emil Possehls stipendiefond gavs hon möjlighet att besöka två innovativa projekt i tyska Heidelberg.

Hur fick du höra om Emil Possehls stipendiefond?

Jag kikade runt lite på nätet för att hitta någonting lämpligt för mina syften och då dök fonden upp i mina sökningar. Då jag har skrivit mycket med fokus på frågor som rör hållbart byggande och återbruk var jag nyfiken på hur läget ligger i Tyskland. Jag har besökt evenemang på Tysk-Svenska Handelskammaren som rörde frågor i min intressesfär tidigare, så organisationen var mig inte helt främmande!

Berätta lite om din vistelse i Tyskland!

Jag besökte två bygg- och fastighetsprojekt i Heidelberg. Det ena var Collegium Academicum, ett prisbelönt studenthem och innovativ byggnad med en snillrik konstruktion i trä utvecklad av arkitekten Hans Drechsler. De boende kan på ett enkelt sätt flytta väggar och skapa ett flexibelt boende. Jag intervjuade arkitekten samt boende i huset. 

Det andra projektet jag besökte är den före detta amerikanska militärbasen Patrick Henry Village i Heidelberg, som nu ska omvandlas till ett hållbart och attraktivt bostadsområde med en hel del återbruk. Området tömdes för tio år sedan på amerikanska familjer och står delvis öde. Jag mötte Heidelbergs borgmästare Jürgen Odszuck och Carla Jung-König, forskare och stadsplanerare på Heidelbergs kommun, som visade mig runt i området. De var även mycket intresserade av att få höra mer om återbruk i Sverige, där jag kunde tipsa dem om flera intressanta projekt och kontakter, särskilt med svenska kommuner. 

"Det är alltid intressant att komma till Tyskland som både är så likt och olikt Sverige!"

De två projekten ovan har jag även kunnat skriva reportage om i tidningarna Byggindustrin och Fastighetsnytt, därtill har jag gjort ett avsnitt till podden Kåken som ligger på bland andra Spotify.

Utöver det jag hade planerat in fick jag chansen att besöka företaget Heidelberg Materials omtalade 3D-printade hus i betong i staden, vilket blev en extra bonus för mig! 

Vilka likheter eller skillnader upplevde du jämfört med den svenska byggnadsindustrin och inställningen till hållbarhet och återbruk?

Studentboendet med sin mix av crowdfunding, social gemenskap och ett innovativt byggsystem och flexibel planlösning där dörrar och väggar lätt kan flyttas tycker jag är en modell som jag inte riktigt ser i Sverige. Samtidigt upplever jag att vi har kommit lite längre när det gäller återbruk av byggmaterial än tyskarna. 

Vad tar du särskilt med dig? 

Det var fantastiskt spännande att få höra om förvandlingen där Patrick Henry Village ska gå från övergiven militärby till framtidsstad. Det är sist ut av totalt fem stycken gamla militärområden som redan utvecklats i Heidelberg, såsom Mark Twain Village, Campbell Baracks, Natodivisonens högkvarter och området vid det gamla amerikanska militärsjukhuset. 

"De flesta kommuner kan bara drömma om att hitta central mark att bygga på, så jag är medveten om att inte alla städer har denna möjlighet."

Plötsligt flera hundra hektar att vara kreativ med när amerikansk militär lämnat. De flesta kommuner kan bara drömma om att hitta central mark att bygga på, så jag är medveten om att inte alla städer har denna möjlighet. Men ändå, otroligt att få ta del av, särskilt som Patrick Henry Village satsar stort på återbruk och hållbarhet. Det som inte håller för återbruk ska återvinnas i möjligaste mån, som fönster som inte har modern standard, men där glaset kan användas i tillverkningen av nya fönster.

Vilken betydelse hade stipendiet ur senator Emil Possehls stipendiefond för dig?

Det möjliggjorde en resa till en plats som jag annars troligen inte skulle ha besökt. Jag har skrivit två böcker om återbruk och att få träffa yrkespersoner som är intresserade av samma saker som jag själv var jätteinspirerande. Det är alltid intressant att komma till Tyskland som både är så likt och olikt Sverige! Jag kommer definitivt att följa utvecklingen i projekten som jag besökte åren som kommer. 

Har du förresten något favoritord på tyska? 

”Urban mining” som trots att det är engelska verkar vara ett ganska etablerat uttryck i Tyskland. Jag tycker att det är ett jättebra begrepp som visar på vilken resursbank av byggmaterial som redan finns inbyggt i alla hus runtom oss. Det måste vi bli bättre på att ta vara på! Wiederverwendung heter det på vanlig tyska, det vill säga återbruk på svenska.

Johannas reportage om Collegium Academicum i Fastighetsnytt

Johannas reportage om Patrick Henry Village i Byggindustrin

Reportage i podden Kåken

Bakgrund:

Tysk-Svenska Handelskammaren förvaltar Senator Emil Possehls stipendiefond. Fonden tillkom genom en donation gjord av senator Emil Possehl i Lübeck år 1912. Ändamålet är att genom resestipendier ge yrkesverksamma och studerande svenskar tillfälle att i Tyskland studera tekniska och kommersiella förhållanden.