I EU krävs handling, inte tvekan

av
Dr. Volker Treier, chefsekonom för tyska handelskammarorganisationen DIHK och
Dr. Ralph-Georg Tischer, vd för Tysk-Svenska Handelskammaren

Euron står inför sin största prövning hittills, men valutaunionen står också inför stora möjligheter. Det gäller att bemästra den aktuella skuldkrisen i euroländerna och ta igen det som har försummats. När euron infördes missade man att komma överens om en bättre samordning av den ekonomiska politiken och finanspolitiken i euroländerna. Senare har vi slarvat med att se till att det euroländerna åtminstone enades om, det vill säga stabilitetspaktens kriterier för skuldsättning, konsekvent har uppfyllts. Grekland, till exempel, borde av de andra euroländerna ha tvingats att följa en konsolideringskurs för flera år sedan. Skuldkrisen ger nu en tidsram för när länderna som är med i eurosamarbetet måste enas om en bättre samordning. Det skulle också inverka positivt på de finansieringsproblem som länderna tampas med. En annan fördel är att det skulle ge ökad förutsägbarhet för dem som investerar i statsobligationer. Men än så länge är det oklart om räddningsmekanismerna ska fortsätta att gälla efter 2013 och från när och huruvida privata borgenärer ska vara med och betala kostnaderna.

Tyskland kräver att en insolvensordning för EU:s medlemsstater införs som går ut på att privata borgenärer från 2013 ska vara med och ta förlusterna om statsobligationerna förfaller värdelösa. Borgenärerna å sin sida får enligt förslaget i tid reda på att fordringar går förlorade om statsskulden omstruktureras. Staterna å sin sida tvingas redan från början att föra en solid budgetpolitik för att inte behöva betala höga riskpremier på lånemarknaden för att attrahera långivare. Det kallas för incitamentskompatibel politik, och den är motiverad. Det borde inte vara EU:s skattebetalare som ska bära hela bördan av medlemsstaternas överskuldsättning.

Exemplet Irland visar att bankkrisen i Europa är allt annat än över. En stor utmaning är att få till stånd en bättre internationell finansmarknadsreglering. Genom ett gränsöverskridande insolvensförfarande för banker skulle finansinstitut kunna stängas i framtiden utan att hela finansmarknaden samtidigt kommer i gungning eller statsbudgetar belastas allt för mycket, som är fallet i Irland. Tyskland går i bräschen för en sådan reglering, och inför en bankavgift 2011 för att se till att kreditinstituten är med och betalar notan vid framtida kriser. Samtidigt skapas en krismekanism för att hantera bankers insolvens på ett ordnat sätt. Ett sådant insolvensförfarande kräver dock samordning på åtminstone EU-nivå.

Att enskilda medlemsstaters dåliga budgetpolitik och ekonomiska politik inte bara försvagar den egna konkurrenskraften, utan också eurons stabilitet och valutaunionen som helhet har visat sig med all önskvärd tydlighet de senaste månaderna. För att undvika en sådan situation i framtiden krävs samverkan mellan en finansmarknadsreglering på EU-nivå, en förstärkt stabilitets- och tillväxtpakt och medverkan från privata borgenärer vid skuldkriser. Det tar dock tid innan en bättre samordnad ekonomisk politik omsätts i praktiken. Tid som länder som Grekland och Irland inte har; där behövs tillfälliga åtgärder. Den tyska ekonomin drar avsevärda fördelar av euron tack vare sitt centrala läge och sin starka export, och bidrar därför till den europeiska räddningsaktionen i form av kreditgarantier till 2013.

Det är ett faktum att Tyskland, liksom Sverige, har ett överskott i handelsbalansen. Vi konsumerar alltså mindre än vad vi producerar och ställer nu kapital till förfogande för länder som är nettoimportörer. Kapital som länder som Irland och Grekland är i skriande behov av. Sverige och Tysklands exportfördelar bygger på våra produkters kvalitet och våra företags och arbetstagares konkurrenskraft, snarare än på en aktiv valutapolitik eller riktade statliga stödåtgärder.

Tysk-Svenska Handelskammaren företräder och stödjer både det tyska och det svenska näringslivet i sin export. Klart är att de tyska företagen tar den kritiska diskussionen som framförts bland annat i Svd på allvar. Tyskarna är av tradition ett sparsamt folk. Det gynnar dock hela Europa att Tyskland har starka finanser. Tack vare goda finanser ökar nu konsumentförtroendet i Tyskland vilket leder till att även konsumtionen ökar i landet.

Sverige och Tyskland har statuerat exempel: Det enda sättet för ett land att vara framgångsrikt på lång sikt är genom att stärka den egna konkurrenskraften. Den vägen ska vi slå in på gemensamt i EU. Det är värt att kämpa för, även politiskt.